Här kommer en kort sammanställning av byns historia och utveckling.
Du som är intresserad kan hitta den fullständiga versionen HÄR!
Namnet till att börja med, kan härledas till Åm-åns utlopp i Vindelälven. Då utloppet var vid ett sel (=lugnvatten) kom namnet inledningsvis att bli ”Åmselet”. Åmån förenklades med tiden till ”Åman” och Åmselet till bara ”Åmsele”. Byns första bosättare var Anders Danielsson, vilken 1736 får tillstånd att ta upp ett nybygge vid ”Åmselet”. Danielsson var en idog nybyggare, vilket renderade honom en silvermedalj ur landshövdingens hand 1767.
1801 hade Åmselet (byn hette då fortfarande officiellt Åmselet) 15 innevånare, inräknat pigor och drängar. Efter en befolkningsminskning i samband med kriget 1808-09, hade Åmsele by år 1820 24 vuxna innevånare och 13 barn. Som kuriosa kan nämnas att byn 1812 hade 4 brännvinspannor med en sammanlagd rymd av 90 liter (lite oklart hur många som finns idag).
Under senare hälften av 1800-talet skedde en avsevärd befolkningstillväxt, vilket medförde att byn (inkl. närliggande nybyggen) hade strax under 190 innevånare år 1900. Huvudsysselsättningen var givetvis jordbruket, men utmanades nu av ett tilltagande skogsbruk Tillväxten fortsatte fram till mitten av 1960-talet, med ett maximum på strax över 400 innevånare, för att sedan över tid minska till dagens cirka 180 personer. Största enskilda orsaken till minskningen kan tillskrivas mekaniseringen av skogsbruket, likväl som ändrade förutsättningar för mindre lantbruk.
Åmsele Kyrka
Efter lite ”stötande & blötande”, främst av ekonomisk art, kunde byns kyrka invigas den 17 April 1873.Vid invigningen saknades dock tornbyggnaden, vilken tillkom och invigdes 1875. Det bör nämnas att den nya kyrkan saknade all form av uppvärmning och var omålad samt ytterst sparsamt dekorerad invändigt. Bristen på uppvärmning kunde troligen sätta gudstjänstbesökarna på svåra prov vintertid, med temperaturer på -20 eller -30 grader tidvis. I början av 1900-talet gjordes en omfattande renovering av kyrkan som målades samt försågs med viss uppvärmning (2 stora kaminer). Dessutom gjordes vissa ytterligare enklare dekorationer. 1926 restaurerades kyrkan genomgripande med bl.a. ombyggt korparti, nytt värmesystem, ommålning ut- och invändigt, elinstallation samt dekorationsmålning (inkl. altartavla) utförd av konstnären Leander Engström. Beträffande inventarier kan speciellt nämnas;
Den första orgeln, samtida med kyrkan, byggdes av bonden Johan Vincent Lundström. En ny orgel (den befintliga) installerades 1937.
Den befintliga predikstolen utfördes även den av Johan Vincent Lundström
Stora kyrkklockan skänkt av Lars Peter Glas, Umeå. Gjuten i Stockholm 1874
Lilla kyrkklockan är ett arv från Degerfors kyrka. Gjuten i Stockholm 1794
Ett oblatskrin i tenn, utfört av mästaren Johan Gustav Ryman i Stockholm 1761
Åmsele Skola ”Gammskola”
Osäkerhet råder beträffande när den första skolan inrättades i byn, men det bör rimligen ha skett runt 1860. Vi vet dock att 1880 fick barnen organiserad undervisning av en utbildad lärarinna, så att de klarade av enklare matematik och lärde sig läsa och skriva. Skolan ambulerade mellan olika hus och stugor i byn och bedrevs företrädesvis med ett uppdelat studieår, med yngre barn halva året och äldre barn andra halvan. 1915 byggdes det första egentliga skolhuset i byn. Det nya skolhuset innebar att heltidsläsning kunde införas och därmed bättre tillgång på undervisningsmateriel. Under årens lopp då skolplikten utökats med både sju- och åttaårig folkskola, likväl som att skolformen blivit ”A” (en lärare för varje klass), hade skolhuset för få klassrum vilket innebar att rum fick hyras i något av byns missionshus.
Detta skolhus fick tjänstgöra till och med vårterminen 1959 då den nya skolbyggnaden stod färdig. Byggnaden nyttjades sedan av försvaret som förråd fram till tidigt 2000-tal och är även i dag förråd, men nu för privata ändamål.
Åmsele Barnmorskehus
Att föda barn var tidigare förenat med livsfara. Om barnmorskan hann komma fram i tid, var förutsättningarna större för en lyckad utgång – för både mor och barn. Det var därför viktigt att barnmorskans bostad låg strategiskt rätt placerat. Av den anledningen uppfördes barnmorskehuset i Åmsele i början av 1890-talet. 35 byar i grannskapet bidrog till virke och kontanter.
Barnmorskehuset kom dock aldrig att fylla sin tänkta funktion som bostad för distriktets barnmorska. Fröken Matilda Glas, som tillträtt barnmorsketjänsten 1886, fortsatte vara inneboende på ett av byns hemman, trots att huset stod klart. Hennes efterträdare var samtliga gifta och hade egna bostäder i byn.
Huset har genom åren använts som bostad för en mängd privatpersoner likväl som affärs- och hantverkslokal (nedre plan). Det första skomakeriet öppnade 1918, varefter konsumbutik inrättades och slutligen åter skomakeri. Byggnaden ägs idag av Åmsele byamän och renoverades genom-gripande 1994.
Hermansro/Rosenhill
1904 Uppförde handlaren Herman Olsson sin affärsfastighet i anslutning till bron över Åman, där han bedrev sin affärsrörelse fram till andra halvan av 1920-talet, då affärslokalen uthyrdes till Åmsele Konsum. 1938 köptes fastigheten av Folke Jonsson och hans far slaktaren Edvard Jonsson, vilka bedrev speceri- och charkuteriaffär i fastigheten samt slakteri i angränsande lokaler. Den öppna ytan framför och mellan affärsfastigheten och slakteriskjulet fick i folkmun med tiden (ök-)namnet ”Tarmtorget”. Bland annat skärpta hygienkrav bidrog till att rörelsen avvecklades vid årsskiftet 1956-57, varefter familjen flyttade till Umeå. Efter att ha varit uthyrt som enbart bostad några år, hyrde försvaret huset som förråd fram till tidigt 2000-tal. Under tiden hos försvaret fick huset sitt smeknamn ”Rosenhill”. I samband med förvärvet av marken för drivmedelsanläggningen på ”Tarmtorget” kom den förutvarande affärsfastigheten att tillfalla byaföreningen.
Åmsele Kvarn
Kvarnen stod färdig 1892 och hade en kapacitet på ca 2 ton/dag. Tidigare hade en s.k. skvaltkvarn funnits på samma plats. Kvarnen byggdes på initiativ av jordbrukare i Åmsele samt angränsande byar (bl.a. Mårdsele, Holmträsk, Bjursele m.fl.) och bekostades helt med egna medel. Samma byggmästare anlitades som vid kyrkobygget, tjugotalet år tidigare. Kvarnbygget var av vital betydelse för jordbruket i närområdet, då behovet av mjöl för livsmedelsanvändning (bröd/gröt) och djurfoder var allmänt. Företrädesvis maldes korn men också viss mängd råg. Driften av kvarnen blev speciellt viktig under de båda världskrigen, då mat ransonerades och allt malgods och mjöl skulle redovisas till myndigheterna. Otvivelaktigt förekom både s.k. svartmalning och fusk med kvantiteter och vikter. Mjölnare fälldes under båda ransoneringsperioderna (världskrigen) för oegentligheter, med dryga böter resp. kortare fängelsestraff som påföljd. Kvarnen var i drift fram till tidigt 1970-tal. De senare åren med allt mindre mängder spannmål och företrädesvis för malning av fodermjöl. Kvarnen är en av de bäst bevarade kvarnarna i länet, med flera orörda äldre maskinelement likväl som en byggnad i närmast ursprungligt skick.
